Har just fått reda på att en i min omedelbara närhet ska ha barn igen... och sättet jag fick reda det på var inte det bästa. En person slängde bara ur sig det bara så där trots att denne vet om hur vi kämpar.
Självklart är jag glad för deras skull men samtidigt känns det så himla orättvist. Den omedelbara känslan jag fick var nog sorg sorg för att de ska få något som jag inte vet om jag någonsin kommer att få. Jag grät som att någon hade dött för det gjorde så ont inuti mig. Svårt att beskriva den känslan som bara sköljde över mig och tog över totalt. Nu nästan en dygn senare kan jag se det ljusa med att få en ny bebbe i min omgivning, eller ja nästan i alla fall.
Idag har jag gått som en zombie känt mig instängd i min egen värld, min egen värld av sorg. Men jag hoppas att det ska bli bättre och tror väl att det blir bättre (det brukar ju bli det).
Är lite nervös bara hur jag ska reagera när jag träffar dem vet inte om de vet om att jag vet... ska jag gratta eller inte.... vet varken ut eller in just nu... så jag håller mig lite för mig själv ett tag.
Känns också som att jag inte kommer lägga ner lika mycket energi på barnaskapandet, tempar inte denna månaden och tar inte ÄL-test... men det kan ju alltid ändra sig.
Jag hoppas att det är någon som läser min blogg och kan förstå vad jag går igenom eller kanske någon som inte förstår eller upplevt detta kan få lite förståelse, hoppas ni förstår hur jag menar???
Jag förstår dig precis. Min stora fasa är att nån nära helt oförberätt ska kläcka ur sig att de ska ha barn o att jag då ska börja storböla. Har haft ett par vänner som blivit gravida under tiden vi försökt men då har ja haft mina misstankar innan de berättat o då hunit bearbeta de i förväg. Längtar så tills man själv e den som får berätta!
SvaraRadera