Jaha nu är jag redan i vecka 18... känns fortfarande så overkligt, det känns fortfarande som att det bara är någon som driver med oss. Att helt plötsligt ska jag vakna upp och så är jag inte gravid längre....
Längtar massor till RUL på måndag, hoppas att allt ser bra ut då och att allt kanske blir mer verkligt då.... Men en vecka känns just nu som lång tid då jag är hemma och sjukskriven. Jag har haft en seg förkylning som inte vill ge med sig dessutom jobbade jag fredag och lördag bara för att chefen tjatade i stort sett.... i lördags eftermiddag var det som att jag gick in i en vägg och jag kommer knappt ihåg hur jag tog mig hem. Var till Dr igår och nu har jag fått bronkit och är sjukskriven 1 vecka och fått lite mediciner. Chefen ringde mig innan igår och ville veta hur länge jag tänkt vara sjuk för hon var ju sååå orolig för mina pass..... hon visste inte om de skulle gå att täck dessa...
ååååå jag blir så arg när chefen säger sådant som att man inte redan mår dåligt för att man är borta, man vet mycket väl att det ställer till saker och ting, speciellt på sommaren då man ändå är underbemannade... sedan när jag ringer och berättar att jag fått bronkit och att jag blir hemma en vecka så hör man hur putt hon blir hon säger krya på dig och sedan vill hon veta i detalj vad läkaren har sagt.... och vad han har skrivit ut.... får de verkligen fråga om sådana saker??? Räcker det inte bara med att man säger att man blir hemma en vecka för bronkit och att man har läkarintyg??
Jaja detta blev ett långt inlägg, men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite. Nu när jag sitter här i min ensamhet och har skuldkänslor för att jag är sjuk och är avis på alla friska som kan vara ute i det härliga vädret och sola och bada...
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar